Äventyr på G

Det första tar plats på första hotellet i Brussel. För det första är jag ganska sen eftersom mitt flyg blivit försenat och jag glömt lite hur lång tid det skulle ta att förflytta sig. Så jag dyker upp runt kl 21.00 istället för 17.00!! Ooops :) Men iaf jag får mitt rum och jag knatar upp...Tror fan att det var längst upp på hotellet och utan hiss. Stonk och frust! Men iaf upp kom jag och in kom jag. Kallt som tusan var det men jag tänkte att jag brurrar ner mig i sängen för värmen. Bad idea! Vad händer? Jo jag knäcker en av sängens brädor. De som sitter på undersidan av sängen...Shit shit shit tänker jag lyfter på madrassen och ser förödelsen. Men det var även flyttbara plankor/brädor så jag ordnar om dem lite för att fördela vikten jämt på dem. Efter detta lägger jag mig lungt och kontrollerat i sängen igen. "Det här går ju bra" tänker jag. Men säg den lycka som varar för evigt. Efter en stund då jag ska flytta lite på mig så knark- Nästa bräda som knäckt! Vid detta tillfälle kan jag inget annat än att skratta...Vad ska man göra liksom? Min lösning fick bli att ta bort båda madrasserna från sängen, lägga dem framför elementet och vrida på värmen. Så min första natt på hotell spenderade jag sovandes på golvet framför ett element! Men vart och skönt var det :)

Det andra som hände var när jag var på väg till tågstationen för att möta Dieter. Jag hade all min packning med mig eftersom jag hade checkat ut och vi var på väg till Jo. Jag hade även shoppat lite så jag hade två-tre kassar i handen. Solen lyste och allt var jätteskönt och alla belgare var med också. Men iaf solen lyste väldigt starkt och var väldigt jobbigt eftersom jag inte såg någonting så jag ville byta sida av vägen- andra sidan var skugga! Jag kollar åt båda hållen och ser att the tram kommer, vilket är spårväg, men jag tänker att jag hinner nog över innan. Inga hastigheter på ekipaget direkt! Så jag tar ett steg ut på gatan, pladaff säger det och Sofi och hennes påsar ligger utspridda över spåret. Väskan har gjort en volt och hamnat på magen istället för ryggen och mössan skymmer min syn. Det gjorde även något djävulusiskt ont i knät. För er som kommer ihåg hade jag en likande upplevelse då jag firade gammal här. Så med the tram kommandes och jag på spåret försöker jag att samla ihop alla mina saker och snabbt ta mig upp. Folk har vid denna tidpunkt samlats kring mig och frågar om jag är okej. (Eller jag gissar det eftersom jag inte riktigt förstår flamländska). Så upp på två sek, borstar av mig lite coolt, vinkar till tramföraren och knallar obemärkt vidare. Nej jag skämdes inte...Det var det enda jafg inte gjorde...

Sofi är den enda människan jag vet som kan stå stilla och ändå trilla omkull och slå sig