Äventyr på G

Så då var det gjort! Ryan är borta...han har flugit hem till sitt hemland USA. Kvar lämnar han mig och James till våra öden, kanske dags för en förändring i det egna livet också. Man är väl aldrig för gammal för förändring! 

-

Helgen har spenderats i Madrid och det var skoj som vanligt. Vi åt och drack på Hard Rock Café som är superdiduper, veggie-burgare har aldrig varit så goda, namnam. Jag träffa även mina gamla polare Patri och Jamie och lagade svenska köttbullar! Hey är det nära jul så är det nära jul. Angående mitt hälsotillstånd så antar jag att jag fortfarande har anemia och kommer att få behandling för det. Imorgon ska jag tillbaka till läkaren för att höra hur mina värden ser ut, om de är bra så behöver jag inte göra en ny blod transfusion vilket vore gött. Dock vet jag att jag kommer få en tid då jag ska svälja en kamera så de kan kolla magsäck och sådant härligt. Det ser vi fram emot, eller? 

-

Julen drar närmare och det är nu bara två veckor kvar av skolåret och det är ju bara helt strålande :)

Så då har man provat på den spanska sjukvården! Inte så kul som man kanske skulle kunna tro, men nu är det gjort. Det känns lite som det ultimata testen om man förstår ett språk eller inte, kan man kommunicera med sjukpersonal kan man kommunicera med alla.

-

Iaf jag blev inlag i fredags eftersom jag har Anemi och en ganska grov en och de var tvungna att lägga in mig för en blodtransfusion, 2 påsar blod blev det. Men inte efter att det tagit sjukt många prov och att jag skickats mellan avdelningar hit och dit. Priset tog nog gynekologen som helt öppet och enkelt gjorde en undersökning på mig med öppen dörr så passerande hade full insyn till vad som skedde. Det slutade med att jag hade 6 dokotorer i rummet och med muffen i vädret lyckas dra ett skämt så att alla skrattar. Man måste ha bra självdistans för det. Hursom haver fredagen var rätt tuff och jag bröt ihop både en och två gånger eftersom man känner sig inte så tuff då man sitter själv på sjukhus och skickas runt som en vante och ingen INGEN vill berätta vad som pågår. Jag kan villigt erkänna att då vill jag gärna ha min mamma nära! Fredagen blev det övernattning och lördagen följdes av prov och att jag sedan kunde gå hem med ett löfte om att jag måste komma tillbaka imorgon måndag. Risken är nog ganska stor att jag kommer bli inlagd igen men jag hoppas och krossar alla fingarar och tår på att det inte behövs. Det är tillfällen som detta man är tacksam för sina vänner som kommer och ställer upp och skickar tankar och sms. Så tack alla! Och självklart till lilla mamma som säkert haft en nervöst sammanbrott hemma i Sverige. 

-

Jag är ännu inte frisk och det kommer ta lång tid att bli frisk men det är inget livshotande och det är ganska lätt att bota. Så man får vara tacksam för det. Det är ju bara ett skit att det ska hända i december. Allt händer ta mig fan i december!!