Äventyr på G

Jag vet inte vad det är med mig just nu men jag är inne i ett ganska bra stim av känslor. Jag känner mig nöjd med mina beslut, nästan alla iaf, och jag ser fram emot vårens utmaningar! Jobb går bra och den känsla jag hade när jag kom tillbaka har passerat och nu ser jag framåt med spänning. 2010 ska bli mitt år!

Vilken morgon det har varit. Hit och dit och upp och ner! Det börja med att vi skulle få en ny frys till vår lägenhet, awesome eftersom den vi har är skit. Så min uppgift, eftersom alla andra i hushållet jobbar, var att tömma allting i kyl/frys och invänta den nya. Sagt och gjort det gjorde jag för att ha männen komma med kyl/frys. Tyvärr inga heta spanjacker med bara överkroppar som man kan tvätta på men ändock. De tog den gamla, tog ner den kom med den nya för att sedan upptäcka en buckla, ut med den nya, upp med den gamla igen och tjo så hade ingenting hänt! Männen hade lämnat mig och kvar står jag med en inte en ny kyl utan den gamla och all mat i hela köket. Skoj! Jag börjar packa in sakerna eftersom mat blir ju dåligt att förvara i rumstemperatur, har jag hört. Halvklar då ringer det på dörren igen, supplice det var männen som kom med en ny kyl/frys...så historien upprepa sig; ut, in, ner, upp, in och klart. (Kan ju tolkas på helt annat sätt om man vill, hehe) Så nu, alas, har jag en ny kyl/frys som jag inte får använda förrän om ett par timmar vilket resulterar i att all mat står i köket och smälter, well well that's how it goes!

Så var man ensam igen! Hemskt allt känns så tomt efter sällskap i ett par dagar men boy vad vi har fått saker gjorda :) Sprungit över hela stan, hälsat på den ena och den andra, vart på konsert, varit kulturella och mitt i detta kaos har jag lyckats att både starta ny kurs och ha lektioner...Gooo Sofi!! Men nu är jag trött, idag är en sån dag som det skulle vara perfekt med en siesta men typiskt obra så kan jag inte ha det då mitt schema för dagen är späckat till runt 22. Får bli en tidig kväll istället och kanske sova lite längre imorgon. Vi får väl se vad jag bestämmer mig för, hehe! 

eller Salsa! Jag har blåmärken över hela kroppen och är öm i varenda liten komprimerad och icke-fungerande muskel. Anledningen: gin och tonic och salsa! I lördags var jag ute med en gäng kompisar här i Valladolid. Vi såg matchen mellan Valladolid- FC Barcelona, tyvärr inte på plats men väl i en bar. Efter det bar det av till andra vänner som hade en fiesta så humöret var på topp. Jag hade en riktigt bra kväll där jag kände behovet av att kommunicera med allt och alla om allting- Vilket ledde till nya bekantskaper, mycket trevligt! Det hände även lite skumma saker med sådant får man räkna med en utekväll! 

Tyvärr ingen vacker och världsförändrande dröm som Martin Luther King Jr men ändock, drömmar har jag! De har bara en tendens att ändra sig från dag till dag. Vi får väl se hur länge dessa håller i sig.

Till höger och vänster om mig sker finurliga saker, saker som får mig vilja sträcka mig lite efter en slags nödbroms. Mina vänner verkar fast beslutna om att antigen skaffa sambo, skaffa barn eller gifta sig! What? Denna epidemi som är något roligare än de sjukdomsepidemier man annars hör talas om och förstå mig rätt jag önskar verkligen alla av mina vänner det bästa och gratulera till deras val. Men kvar står jag, kvar står lilla jag. Hur nära dessa saker är egentligen jag? Tja ljusår kanske. Det är inte direkt så att jag har stor åldersnoja och tycker jag är gammal och faderratten men när bebisar ploppar till höger och vänster och varje gång man vänder sig om hörs bröllopsmarschen då, då börjar åldern greppa tag i en. 

Efter att ha skrivit något blå och låga inlägg i dagarna två nu så tänkte jag att ett lättare inlägg var på sin plats.

Inte för att jag har tappat allt hopp om mänskligheten men det börjar närma sig...Jag har funderat lite på vad jag själv tycker är jobbigt och motstridigt i livet. Jag menar jag har dagar då jag känner att hela världen är vänd ifrån mig och olycka sitter och gnider sina händer skrattandes åt min misär. Men vad bottnar min tillfälliga misär i? 

Igår låg jag och tänkte på världen och alla dess invånare. Det var inte utan att panikens slöja drog över mig då jag kom fram till hur mycket ondska och hat det finns i denna värld, hur mycket orättvisor och missnöje denna värld bringar. Men det som skrämmer mig mest är hur lite det görs åt saken, hur lite världen bryr sig. Jag menar det finns fortfarande raskrig, det existerar fortfarande maffias, förtrycket mot det kvinnliga könet har bara utvecklats till viss del...och detta är den värld vi lever i! Anledningen till att jag igår låg och funderade över världen var för jag vill resa, jag vill upptäcka! Men vart jag än mig i världen vänder så ser jag hat längs alla stränder. Är man säker någonstans? Sverige och Norden i stort är ganska besparade på de hemskheter som sker runt om i världen men även vi börjar få en daglig dos av mord i dagstidningar. Hat och avundsjuka sprider sig som en löpeld från Lappland till Skåne och för att vara ärlig så skrämmer det mig. Att frukta för sitt liv varje gång man skall ut och festa eller gå hem ensam genom staden, att ständigt kolla sig över axeln för att försäkra sig om att man är själv, att bita sin tunga för man vill inte förarga "fel" personer...Hujedamej som om inte livet var svårt nog!

Så var första arbetsveckan över- Check! Skönt att vara igång igen men latheten från min semester har uppenbarat sig då jag inte en, inte två utan tre gånger denna vecka tvingas gå till Parquesol. Inget farligt med det kanske ni tänker-Jo det är det säger jag! Parquesol ligger ca 50-1 h promenad från där jag bor varav 20 minuter är backe, sånt tar på krafterna, jo det gör det! Men som sagt skönt att vara tillbaka i gamet igen så att säg så att säg.

Så då var jag tillbaka i Spanien efter 3 underbara veckor i Sverige. Veckor med vänner, familj, firande, sjukhus och mycket mycket mer. Men nu är jag tillbaka på udden och jag måste säga att vädret här är att föredra mellan -1 till+5 grader, kunde vart värre :) Jag klagar absolut inte eftersom jag hade riktigt kul hemma och njöt i fulla drag av att det var snö och kallt. Det är ju trots allt det vinterns skall handla om! Men jag är även tacksam att jag slapp den där perioden då snön skall försvinna...slaskväder är inte riktigt min kopp av!