Hej och hå...
Så var det dags för ytterligare en uppdatering av mitt liv. Det händer inte så mycket härnere på udden, livet rullar sin stilla gång, jag smider planer och planerar för kommande år och försöker att bestämma mig för vad och hur jag vill göra saker och ting.
Som sagt Lillebror kommer ju hit snart och det skall bli fantastiskt kul men nu har även Lisa och Andreas bokat sina biljetter för besök i min spanska idyll. Jag gillar't, jag gillar't skarpt :)
-
Själv ser jag fram emot april och att värmen börjar komma på riktigt, börjar bli trött på jackor och sådant. Uteserveringar och öl skall det vara, solsken och fina vänner-då mår jag bra! Jag skall även ut och resa lite granna nu i april och sådant är ju alltid kul
2-4 april Frankrike och Patri
8-10 april Santiago de Compostela med chefen för jobbkurs
16-19 april Sevilla och start på Semana Santa
19-22 april Valencia med Copa del Rey-final (iår Barcelona vs Real Madrid, oh yeah)
22-26 april Tom och Tomas är här på besök
30 april Matlagningskurs
-
Sedan är det väl tänkt att jag skall klämma in att åka till Barcelona, landsbygden+bergen och Belgien också...men det får nog bli i maj hehe! Jag älskar att ha semesterdagar att kunna ta ut :)
B.Y.O.P.M- Bring your own permenant marker
Tanken är god...
Jag tänker på er och det är ju tanken som räknas, som en vis herre i Parlamentet sade tillbaka i ungdomens dag. Bara för att ge en inblick i min vardag ska jag plinta ner en vanlig vecka. Bara för att liksom
-
Måndag: Första dagen av veckan, start på jobbet 8.30, buss 7.45. Jobbar till 14.30 bussas tillbaka och är hemma någonstans mellan 15.30-15.45. Andas. Lektion 17-19.30 utanför staden. Efter det ledighet :)
Tisdag: Start 9.30, buss avgår 8.30. Jobbar till 15 och har sedan 1,5h rast men i Tudela, som är namnet på staden, ingen chans att ta sig fram och tillbaka. Lektioner 16.30-19.45. Bussen kommer hem 20.45.
Onsdag: Jobb (buss) 7.45-15.45. Andas, slappna av. Lektion 17.30-20.15.
Torsdag: By far veckans hektiska dag. Buss till jobb 8.30, buss tillbaka 20.45, lektion 21-22.
Fredag: Sista dagen woho, bussen lämnar busshållsplatsen 7.45, tillbaka 15.45. Lektion 16-17. Åh ljuva ledighet:)
Lördag: -
Söndag: -
Gansa fullt upp med allt, plus att jag i detta klämmer in spanska lektioner som jag själv måste vara på, inte undervisa och tillhörande studier till det. Sen finns det ju en och annan vän här också som man vill träffa och dricka blandsaft med. Dagarna rinner iväg och ofta när jag kommer hem har jag ingen tid eller lust eller inspiration att blogga. Men får väl ändra på det. Vet ju bara inte vad jag skall skriva om...det känns ju så svårt. Kanske hur min förra helg var underbar med torsdagen galenskaper med St Patrick's, fredagens äventyr i Madrid, lördagen klassiska paellamiddag eller söndagens slutet av veckan tipsy.
-
Skam den som ger sig...
Nya vindar i gamla segel!
Bitch and moan- Nej det drar vi ett streck över!
Nu är det nya tag som gäller med start....nu! Jag tänker såhär, ingen idé att hänga upp sig! Det kommer att finnas folk du inte kan lita på, folk du kommer att hata, folk som hatar dig och förändringar som du inte styr över. Så varför hänga upp sig! Nej njut av det som är istället för vad om, tänk om, kanske om...Dagens Carpe Diem tal kommer från yours truly!
-
Lillebror kommer hit om några veckor- sjuuuukt peppad + imorgon är det St Patrick och Sofi behöver inte jobba på fredag. Kan någon säga oh yeah!
Let's rock it!
En olycka kommer sällan ensam...
Vad är det de säger? En olycka kommer sällan ensam den är tredelad, eller något i den stilen. Ja säg den lycka som varar!
December: Farmor
Februari: Dundee
Mars: Patrick
-
Nu tycker jag faktiskt att det får räcka med dödsfall. Nu tycker jag att det är dags för glädje.
-
På en helt annan not så upprepar sig historien härnere. Att det skall vara svårt att behandla folk som man själv vill bli behandlad. Jag är inte bitter eller så men ibland undrar jag vad problemet är och kanske är det så att problemet inte är dom, problemet är jag!
Patrick Stump
One SMURF of a night!
Då var det fasta och som jag fastar, o ja det var ju nästan sant :) Nej men enligt tradition skall dagarna innan fastan vara fyllda av kvinnor och vin, iaf om man får tro de gamla grekerna. Här i Spanien är det bara en ursäkt för att ha en sjujäkla fest...Sagt och gjort! Temat är Carneval och alla prick alla får klä ut sig till vad de vill, handen i handsken för Sofi! Eftersom mina vänner redan hade ett tema som jag kände var rätt för dem men inte för mig var jag tvungen att komma på någe bra. Valet föll på Pitufina, detta till följd av en poster om den uppkommande filmen om Smurfarna, hahah herregud så kul, men den än roligare slogan "Where the Smurf are we?". Klockrent! Jag klädde ut mig och hade en bra kväll på stadens gator. Min checklist för att ha en bra kväll:
- Du blir bjuden på shots till följd av din grymma utstyrslen- Check
- Du dricker skumpa i baren, för att du kan- Check
- Du glömmer hur man öppnar dörren till huset du bor i och får sitta i hallen i hopp om att väcka en rumskamrat so är långt bort i smurfarnas drömland- Check
- Du vaknar upp med en apelsin...i BH! Du har sovit med denna apelsin och inte krossat den eller känt obehag av att ha den där- Check
- På golv finner du; mobilen och en tom väska! (För plånbok och kamera finns på för tillfället okänd plats vilket efter lite Indiana Jones arbete visar sig vara en vän)- Check
- Du kom hem i en tröja och scarf som inte är dina och du har sonika tappat bort dessa som faktiskt tillhörde dig- Check
---
Summasummarum: One Smurf of a night
Jag är alltså tjejen i blått ansikte...
Min älskling är död!
Jag vet att det var ett tag sen...igen! Men nu är det så att jag varken haft tid, energi eller lust att blogga. Min älskling och snutt Dundee finns inte längre. Jag vet inte om jag riktigt har fattat det ännu, tror inte det, lever i förnekelse om att han är hemma, jag menar jag är här och han var där det är bara så det skall vara! Jag vet att allt liv måste komma till ett slut men jag trodde jag hade mer tid, jag tror alltid att jag har mer tid. Man kan tycka att jag borde lärt mig nu! Vart tuffa månader, farmor, Dundee, mamma...jag tycker att nog kan vara nog! Det räcker nu...
-
Även om jag i detta tycker synd om mig själv så kan jag inte låta bli att tänka mer på lillebror och mamma, jag menar de är där. De måste ta tag i vardagen utan honom, det gjorde jag för längesen då jag flytta till Spanien. De måste städa undan hans saker, hitta hans hår och påminnas om tystnaden och tomheten som bara människans bästa vän kan lämna efter sig! Jag tänker på er och älskar er över allt annat, ni är trots allt den enda familj jag har!
Du var den bästa som kunde tänkas...
