Äventyr på G

Jag måste säga att besök är en ganska bra grej, jag menar man får städat, man plockar iordning och man kan få prata sitt egna modersmål igen. I like it! Så det är vad jag har haft för mig idag, städat och tvättat...Så duktig så, klapp på huvudet. Sommaren tittade fram idag och jag gick i kortärmat och tunna tights och svettades på väg till Mördarbacken men det var det helt klart värt. Shit pommes vad skönt det är när solen skiner med sina vackra vackra strålar. Patrick the Prick har fått utegångsförbud från sin låda idag eftersom han var ivägen och gjorde allt sånt som jag inte ville han skulle göra. Så då får han sitta i sin bur och kuckilura. Som sagt imorgon kommer Therése och eftersom hon har en vän med sig så kommer vi öka Valladolids svenskbefolkning med 100% stadig ökning. Marias vän Maja, från Gotland, är nämligen i staden också så nu är vi två svenskar bosatta i denna lagomstad. Annars är allt bra med mig, det kliar i kroppen och jag vill börja träna...Hwwffpfff...Say what now? Jag VILL börja träna! Hitta fem fel med den meningen...Jag har ju ett gym alldeles runt knuten där jag bor men tror det behövs ett jobb för att jag skall finansiera ett sådant äventyr. Jag kanske ska reda ut också en gång för alla: Jag bor alltså i här i Spanien men jag är arbetslös. Hur klarar jag mig kan frågas? Dels har jag en underbar UNDERBAR mor som sticker till då hålen är stora. Men de mesta finansierar jag genom att jag har privatlektioner i engelska. Jag klarar hyra och normalt, läs student, levende med de pengar jag tjänar på dessa lektioner, vilket är 5 timmar varje vecka! Sweeet, inte illa pinkat. Så ja jag är arbetslös men jag håller mig flytande med dessa pengar. Så så ligger det till. För alla beundrarbrev och donationer jag fått tänkte jag att jag skulle reda ut detta en gång för alla. 

Det där med framtiden tycker jag är läskigt. Jag kan inte för mitt liv varken bestämma mig eller fantisera om var jag kommer vara om, säg, 5 år. Hur ska man veta vad man vill då liksom? Jag vet iaf var jag inte vill vara men det är ju en helt annan tia. Vem vet om man ens vandrar denna platta jord om 5 år? Äsch lika bra att strunta i såna tankar och bara go with the flow så att säg. 

Moln som skymmer solen sköna strålar ligger i topp på min diss-lista idag. För övrigt har det varit en ganska skön dag med grader uppåt 20 igen. That's more like it! Jag har även startat mitt lilla projekt som introduceras denna vecka: Halloween! För er som verkligen känner mig vet ni att jag är emot allt vad denna högtid står för, jag menar för det första så firar vi inte det i Sverige, vi firar Alla Helgona som är om något helt annat än att spöka ut sig och tigga godis. Alla Helgona handlar om att hedra de döda med ljus och minnen inte om att supa ner sig och klä ut sig, men i sann svenneanda förvandlar vi ju varje högtid till att handla om sprit. Röd dag; Hey då ska det supas! Iaf jag tycker att det är tragiskt att vi har gjort en gammal keltisk tradition till vår egen bara för att industrier skall tjäna pengar. För pengar det tjänar dom! Men trots detta har jag alltså denna vecka inlett ett Halloween-tema, studerat folklore och kollat Supernatural, de har ju faktiskt en episod som handlar om just detta. Passande! 

Igår var det fredag och efter mitt missöde med min stol så bestämde jag mig för att en tripp till landet är icke att förakta. Sagt och gjort jag åkte ut till Jessica! Jag och Jessica hade även gjort upp planer på att fira Maria som nyligen kom hem från USA eftersom hon hade sin födelsedag på andra sidan Atlanten. Sagt och gjort vi fixa tårta med ljus och presenter. Så skojigt så! När kvällen närmade sig var det dags för stadsborna att åka hem men vi tog en vända på stan innan. Lite tapas och några öl slank allt ner och det var så mumsigt! En riktigt festlig dag med allt som hörde den till! Vi träffa även på ett par bekanta, som man typ alltid gör när man är ute här. Alla hänger liksom på samma ställe! Men iaf vi kom i diskussion med dessa lokalbor och de konstaterade att jag var en dålig människa. Dålig i det avseendet att jag inte kunde språket som en infödd. Så jag kom att tänka på att jag här helt enkelt är utlänningen som vägrar anpassa sig till landet. Jag är den som kommer utifrån tar alla jobb, pengar och uppmärksamhet. Och jag är den som vägrar anpassa mig eftersom där jag kommer ifrån gör vi på ett visst sätt och därför vägrar jag att ändra på det. 

Fredag hela veckan lång! Så var det dags för arbetarnas sista dag, för mig är det bara en dag som alla andra, inget speciellt hehe. Sola och glassa, javisst! Det vill säga om solen skulle vilja komma tillbaka, den har varit försvunnen nu i ett par dagar och jag saknar redan min kompis. Så vad är nytt? Jo det ska jag berätta, jag har en ny möbel i mitt rum. Oh ja idag har jag införskaffat mig en stol till mitt skrivbord. Kände liksom att det var lite dumt att ha ett skrivbord och ingen stol. Funktionen för bordet infrias inte då till fullo, eller kanske bara är jag. Men iaf idag knalla jag bort till affären som har allt och skaffade mig en stol för €5, hur billigt som helst ju. Knata hem med mitt fynd och kände mig lycklig. Lyckan blev dock kortvarig då jag kom hem. Som sig bör när man har nya prylar skulle stolen testas, sitta på sniskan, sitta rakt fram och framförallt sitta framför skrivbordet. Det är då jag upptäcker det, jag upptäcker att min stol som jag vart mäkta stolt över och släppat hem bärandes i över 1 km är felskapt!

Mmhmm...låt se! Idag har varit en åktur hela dagen. Det startade imorse då jag hade gjort min frukost och använt det som finns i köket till vårt förfogande, trodde jag. Tydligen har vi nu regler på vem som får använda vad och om någon annan använder någon annans saker blir det ett himla liv. Trust me, jag har gjort det misstaget två gånger nu. Sedan var det en fråga om var vår kära kvast tagit vägen, en kvast jag lånat in i mitt rum sedan igår för att sopa lite och glömt ta ut igen. Misstag 3. Jösses ta ett jävla burk med chillpiller och lugna er för tusan. Okej jag vet i ett kollektiv/samboboende måste man veta saker och ting, vems som är vems och så men det som inte varit problem innan är helt plötsligt problem som exempelvis användning av porslinet. Så idag har jag varit mig på en Chino, de kan liknas vid de billiga affärerna som finns i varje charterstad som har allt mellan himmel och jord men inget man egentligen behöver. Så jag har köpt mig kvast och sopuppare, soppskål, tekopp och shaker. Alla saker som jag inte fick låna från köket. Å ja dessa kommer att vara mina, mina, mina och de ens tittar på dem skall jag ryta i så att sockorna flyger av dem.

Hej hej hallå!

Söndagar må vara sköna, lata och ibland alldeles för korta, om kvällen innan innefatta ett partaj. Men de är också ångestladdade för de är sista dagen på veckan, sista minuterna i frihet innan man ska tillbaka till vardagen med jobb, plugg eller vad det kan innebära. För mig är måndagar veckans värsta dag. Man har hela veckan framför sig, man måste ställa klockan och gå upp och i sann bantaranda börjar man alltid ett nytt liv på måndagar! Nej måndagar är inte min kopp av. Desto viktigare att njuta av söndagen till fullo. Dagens söndag i Valladolid bjuder på sol men ganska kylig luft, runt 18-20 grader, så en härlig promenad i detta väder ska jag nog mäkta mig med. Man blir så fint rosig om kinderna och fylld av nytt hopp efter en skön promenad en dag som denna, en dag helt utan måsten.

Kommer man alltid att vara barn i sina föräldrars ögon? Jag tror det! Nu har ju inte jag upplevelsen av att själv vara förälder men att ha en del av sig i en annan person måste vara en grym upplevelse. Så stor att man gör allt för att skydda dem, älskar dem vad som än händer och vilka hyss de än tar sig för. Försöker förstå deras dilemman och deras ångest. tröstar, stöttar och ständigt närvarande. Ja det kanske inte gäller alla föräldrar men det gäller i allra högsta grad min mamma. Min fina lilla mamma som alltid, alltid finns där när jag är som mest förvirrad eller ledsen över saker och ting. Som alltid tycks veta vad som skall sägas för att lugna och trösta. Jag hoppas jag kommer få chansen att bli den sortens mamma en dag men just nu känns allting så långt borta.

Hösten kom på en handvändning till Spanien. Efter att enbart varit ute på eftermiddagarna var jag igår ute på förmiddagen och jag klädde mig till den 25 gradiga värmen jag är van vid. BIG mistake! Det var kallt som tusan. Det visar sig att natten och morgonen här i Spanien är kylig för att under eftermiddagen uppnå behagliga temperaturer, något jag inte var införstådd med tyvärr. Men men med kyla och lite mörkare kvällar kommer även en högre mysfaktor. Tända lite ljus, dricka lite varm choklad eller te och kurra upp sig i soffan. Ha vilket skitsnack, det är typ mysigt i en eller två dagar sedan går tankarna olidligt till en tid då solen lyste värme över landet och bara ben fanns att skåda överallt. Tider då man kan sitta och dricka en kall öl utomhus utan att man får frostskador och flaskan envisa med att fastna på läpparna. Men det är klart utan årstidsskiften skulle man nog inte uppskatta värmen på samma sätt. Men måste de kalla perioderna vara så långa?

Eftersom jag, och min kära hund, var en av de första som drog byggstenarna till det som idag i folkmun är känt som Linköpings Universitet, så känns det föga överambitiöst att poängtera att jag är gammal. Gammal som gatan, dinosaurierna, Jesus och jag gick i samma klass, fanns ens boktryckarkonsten när du var ung?, ja vilken av dessa påståenden som passar bäst för dagen. Åh ja, jag har fått höra dem alla till följd av en kär vän gillar att håna min ålder. Även fast han blott är tre månader yngre, vilket tyvärr innefattar född ett år senare. MEN iaf tillbaka till mitt ämne eftersom jag nu är gammal, host host, så är det reuinion för 9:an iår. Det vill säga alla monster, mardrömmar och spöken man hade i högstadiet skall än en gång leva upp och bli verkliga. Man ska gå där och le och låtsas som att allt är glömt och förlåtet och ljuga om hur bra man lyckats i livet. Frågan är ju bara: Ska man genomlida det när det finns glass i Bigpack som man hellre kan socialisera med? För mig just nu känns det väldigt avlägset att närvara. Inte till följd av att jag hellre föredrar glass utan mer till följd av att jag är fast på min lilla udde! Jag tror jag skulle vilja delta, iaf för att träffa de personer man sällan språkar med eller de glada ansiktena som faktiskt gjorde det möjligt att överleva högstadiet. Men som sagt, som det ser ut nu är jag fast på min udde och kan bara drömma om att få göra storslagen comeback och ljuga om mitt icke-existerande jet-setliv, hur nöjd jag är med riktningen mitt liv tagit, mitt så kallade kärleksliv och hur just mina tankar och funderingar förändrat synen hos oh so many! 

Livet är inte en schlager, livet är heller ingen film eller tv-serie! Men skulle det inte vara himla roligt om livet var lite mer spännande ibland. Visst finns det människor som lever livet i en slags rosa dröm, sen finns det människor som kämpar för överlevnad var eviga dag. Man ska nog vara glad för det man har för det kunde varit himla mycket sämre...

Usch vad alla dör hela tiden. I somras var det den stora idol Michael Jackson som checka in till himlen. Nu är Stephen från Boyzone också ett med änglarna. Det är konstigt hur mycket man kan påverkas av människors död utan att ens känna dem. Kanske har att göra med mitt egna lilla förhållande till döden. Från familjetragedier till min egen syn på utcheckningsbiljett. Nej fy usch och blä nu pratar vi om något annat innan jag får panikångest!

Ännu en söndag, ännu en solig dag. Idag kan jag inte njuta av solen även om jag skulle vilja! Läxor och en massa annat tjafs står på schemat. Men jag klagar inte absolut kul att ha saker att göra :) Igår var jag ute på landet och hälsade på lilla Aila, hon är så liten och så söt. Mamma Jessica och Pappa Beltran är så stolta! Men hey än har jag inte mött en förälder som inte skiner lite extra över sin lilla skatt. Det är nog en kärlek man bara förstår först efter man gått igenom det. Efter landet blev det staden, åh man jag har hittat nya raggningshaket. Bussen in till Valladolid! Väljer man bara rätt tillfälle så kan man definitivt få sig lite ögongodis...hehe.

Ny dag! Kan stoltsera med att jag inte gick ner mig i dödssynden frosseri igår för att komma ur min svacka. Nej receptet blev feelgood-filmer och även om en tår anade sig fram under dem så gick jag till sängs lite lyckligare. Å vakna med lite mer hopp om framtiden. Nu ska vi inte överdriva och tro att allt kommer ordna sig i en handvändning men jag känner att något bra är på g. Något fint kommer att hända, snart så...

Har ni haft dagar då egentligen ingenting speciellt har hänt men i slutet av dagen känner man sig nere och ledsen? Jag har haft en sån dag idag eller ja dagen har lett till detta tillfälle då jag känner mig lite nere och ledsen. Visst den senaste tiden har jag varit förvirrad och frustrerad men aldrig riktigt ledsen. Men det är jag idag! Jag känner mig väldigt moody och gråter åt allt, en söt reklam, en rolig låt, en fin rad i en låt...Ni hajar läget...Frågan är hur det ska botas? Glass, godis, fett mat, alkohol, sova? 

Finns det ljus i slutet av tunnel? Jag ser något men kan det vara, eller, äh jag vet inte...Som en vän en gång uttryckte det: Var inte för glad för ljuset i slutet av tunneln. Det kan vara ett tåg! Haha klockrent ju...kanske inte ordagrannt citerat men något åt det hållet iaf. 

Idag har jag spenderat dagen på sjukhus. Inte så illa som de låter då jag inte var där som "kund" utan mer som familj. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så var min vän Jessica väldigt nära sitt födelsedatum när vi var ute i lördags. Well nu är hon förbi det. Igår föddes nämligen Aila och hon är en riktigt liten söt trollunge med sjuuukt mycket hår! Så anledningen till mitt sjukhusbesök idag var helt enkelt att jag ville hälsa på min vän och deras nyfödda dotter. 

Klockslag då jag kom hem inatt: kl 05.36

Dags för festifestfest. Kan bli kul, parfest och jag..Hehe hoppas inte det är lekar "Okej alla hittar en partner" Nej nej men lek ni jag kan sitta här i hörnet och klappa i takt. Nej jag tror inte det kommer att bli så...eller ja jag hoppas ;)  

Woow vilken dröm jag har haft inatt. Ibland kan mina drömmar bli bra filmer tror jag om de bara avslutas i tid...I denna var Ben Stiller, Tara och Jason från True Blood och några kompisar med i. Och självklart yours truly

Finns det bättre sätt att fira in oktober än med ett glas vitt (eller flaska) och lite nostalgimusik. Jag är så riktigt sugen på en blow-up-the-roof-fiesta just nu. De existerar inte riktigt här som de gör hemma...Kom hit alla som vill så spränger vi barriärer :)