Äventyr på G

Jag har i helgen varit i Madrid därav denna plötsliga köpnojja. Storstan är så mycket roligare att spendera pengar i än den stad jag bor i. Lite som om man åker någonstans...även om en butik finns hemma är det ändå liiiite roligare att shoppa när man utflyktar. Helgen var lugn och jag bara njöt av att vara out and about. Det var jag och Therese, för det mesta shoppa vi men vi hann med lite turistsaker också. Som att vi var på El Prado, som är ett museum och vi kolla på Slottet och lite så. Vi åt även gott och drack en del. Vi hade ju även turen att vara i Madrid när den klassiska El Clasico spelades! Det är en match mellan FC Barcelona och Real Madrid. Efter förra veckans upplevelser med att heja på fel lag i fel stad valde jag att dagen till ära officiellt heja på Real. Dock tyckte jag att FC Barca tog en välförtjänt vinst och jublade, väldigt, tyst när de tog ledningen. Men jag ska inte förneka att det skulle vart lite kul om Real hade vunnit, jag kan tänka mig jubel och parader längs med gatorna i Madrid följt av en sjudundrandes fest. Något som lite uteblev, klart ALLA invånare i Madrid hejar inte på Real så festen stod inte och föll med Reals förlust. Men det skulle vart kul att se :)

När vi gick hem denna kväll hände något mycket intressant. Detta är en helt sann historia och inte likt den som jag hittade på om larmet i butiken. Vi är på väg hem från staden och stadslivet, nattetid, och kommer till porten av vårt Hostal. där möter vi inte allt för nyktra pojkar som börjar prata med oss. Vi är inte riktigt på humör men ler lite snällt och går vidare...Dock har vi inte sett den andra vågen av pojkar som kommer efter och de likt de första börjar prata med oss. Berusade spanjorer och min spanska är inte en kombination som gör att jag förstår allt helt och fullt men det gör Therese. Men iaf utan lust att prata med dessa whiskeybomber går vi vidare till hissen och trycker dit den. När den kommer önskar vi en trevlig kväll till pojkarna och trycker på vår våning. Sakta börjar vi att åka upp men plötsligt stannar hissen eftersom killarna på något jävla vänster lyckats bryta upp dörren. Hissen stannar och dörren öppnas men inte så att nån kan komma in utan mer att vi är bara fast. Jag är inte ett jättefan av att sitta fast i en hiss tänka på att kablar och liknande släpper men jag behåller lugnet. Fara blåser snabbt över då vi trycker på vår våning igen och hissen rör på sig. Dock kommer vi inte långt förrän de ytterligare en gång stannar vår hiss. Denna gång är vi halvt uppe till en våning så den är en meter till dörren. Extradörren går upp igen och vi är fast! Killarna skriker skrattar och dunkar i väggarna. Jag behåller fortfarande mitt lugn och Therese och jag kommer överens om att om vi är tysta och inte gör något kanske de tröttnar. Det gör dom, efter kanske 5 minuter. Så då önskar de oss lycka till och sen går dem. De lämnar asså oss i hissen till vårt öde...

PANIK....vad skall vi göra...Vi försöker trycka på knappar och dylikt för att hissen skall gå igång igen...Inget hjälper!! Så efter en 10 minuter hör vi någon gå i trapporna så vi ropar på dem. Therese förklarar läget och de lyckas bryta upp dörren. Nu var det ju så att vi var på väg upp så det är dörren över oss som öppnas. Startar kanske 1,5 meter upp och är öppen. Jippie nu ska vi bara ut också. De som hjälper oss försöker att få igång hissen men de inser snart att enda sättet är att evakuera oss ur hissen. Eh va säg det igen?! De tycker alltså att vi skall ta och hoppa till hålet, hasa oss upp och sedan knalla vidare. Asså jag är varken en gymnast eller styrketränare så det finns inte riktigt i mitt ordförråd. Fan jag kan ha problem att ta mig upp ur en bassäng om kanten är för hög. Då är man ändå tyngdlös i vattnet!!! Men så ja, Therese lite starkare, lite smidigare än mig hasar sig upp, får ett bra grepp och killarna drar upp henne. Okej nu min tur...Hupp se upp för smidig-som-ett-dubbelkylskåp-med-tillhörande-dubbelfrys-allt-i-samma-anordning Sofi , här kommer jag. Ja kanske inte skall berätta om förnedringen då jag inte alls var lika smidig som Therese. MIn väg upp mot hålet och räddningen byttes ganska snabbt ut mot ner mot golvet i hissen igen. Faktum var att de fick hämta extra folk för projekt "Rädda Valen" heheh typ! Men mitt i all förnedring och skam fick jag idéen om att en stol är icke att förakta. Om jag kan stå på en stol så borde jag ju komma ut...kan jag tycka iaf! Så det letades upp en stol som knöckades ner i hissen och Sofi nu-lite-smidigare kravlade sig ut. Tadaaaa Sofi är räddad!! Ja jag säger då det! De saker man är med om...

Det var första gången jag blev räddad från en hiss...Aja jag vet inte...det där med att bli räddad är inte i min värld lika glamoröst och fyllt med rosa moln som på film. Mer skam över sin egen osmidighet!! Men jag fick en bra historia att berätta iaf :)