Äventyr på G

Ibland händer det saker i ens liv som får allt annat att blekna och kännas obetydligt och småsint. Idag är en sån dag! Jag har fått reda på saker som händer på i Sverige för en av mina absolut bästa vänner. Något som får en att känna sig löjlig över att man klagar på skoskav eller att det finns gator att gå på som inte finns på kartan. Jag känner mig också hjälplös här, som det känns på andra sidan, jorden då jag bara för nu vill vara hemma och vara ett stöd Klappa om och säga att det ordnar sig. Saker som detta får en att undra vad man gör så långt från de man älskar och tycker om. Är man galen som utsätter sig själv och sina närmaste för sådana här äventyr. Visst det är bara 6 månader, men mycket kan hända på 6 månader och det värsta är känslan av att inte ställa upp för dem som behöver en. Innan har jag tycket att det bara är jag som påverkas av resan men visst det är alla som jag lärt att älska och som älskar/tycker om mig också. Förrvisso är det jag som lämnar dem och de har sina liv och sin vardag kvar medan jag bryter mönster. Men ändå jag fattas! Kan låta lite ego men det är så långt från det som det kan vara...Jag saknar er alla fruktansvärt mycket och jag längtar till den dag jag kommer hem och får träffa er alla igen.