Here we stand once again

Så var det söndag igen och alla barnen låg hemma med bakfylla och ångest, alla utom Sofi. Sofi hade nämligen varit hemma hela helgen och inte druckit en droppe alkohol.
- Holy cow vad skönt det är att vakna en söndag utan att undra vart sista timmarna av gårdagen tog vägen, sa Sofi högt för sig själv. Nu var detta ingen vanlig söndag heller eftersom Sofi var tvungen att läsa en bok och skriva en rapport på, den uppgiften skulle vara löst innan måndagen.
- Boy detta är verkligen ingen lätt uppgift vi har fått, tänkte Sofi samtidigt som hon slog febrilt i lexikonet efter det senaste ordet. Hon hade hållt på med detta i ett par timmar nu och ju närmare slutet av boken hon kom desto mer oroade hon sig för rapporten. Sofi lovade även dyrt och heligt, som hon alltid gör då det gäller uppgifter till skolan, att nästa gång då skulle hon banne mig börja i tid!
- Järnspikar! Sofi suckar högt; 
- Varför kan man inte bara vara supersmart och förstå allting och bara få ner det på papper så är det gjort sen. I rummet hoppar Patrick runt och gör en massa ljud.
- Tänk vad enkelt det vore om livet bara var som när man var barn, hoppa runt och leka inget bekymmer i hela världen. Sofi drömmer sig en stund tillbaka till ett liv utan ansvar då lek och skoj var det enda man gjorde om dagarna. Fast, tänker Sofi, när jag var liten ville jag ju bli stor och nu när jag är stor vill jag bli mindre. Kan det vara så att man aldrig blir nöjd. Sofi inser snart att hon driver längre och längre bort från den bok hon skall skriva en rapport på och med en tjong fokuserar hon tankarna tillbaka till boken igen.
- Colombia, homosexualitet och död...spännande saker detta här! Sofi öppnar ett dokument för att börja skriva ner alla de tankar som virvlar runt i huvudet på henne. I bakhuvudet kvider en liten röst; "Kommer du att hinna i tid? Är det verkligen korrekt? Stavs det ordet sådär? Har du verkligen svarat på frågorna? Kommer du att hinna i tid?"... Hur denna saga slutar? Det vet varken jag eller du...
-
Detta är en saga utan lyckligt slut

Kommentarer
Postat av: Malin

Klart du hinner! Och det kommer bli asbra =) Mycket bätre än om jag skulle försöka mig på´t!

Jaaa, du måste komma å hälsa på såsmåningom. Och jag måste komma bort till värmen hos dig =) Hoppas du har det bra söta, puss puss!

2010-02-08 @ 20:28:08
URL: http://lillgurka.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0