Who am I to complain?
Inte för att jag har tappat allt hopp om mänskligheten men det börjar närma sig...Jag har funderat lite på vad jag själv tycker är jobbigt och motstridigt i livet. Jag menar jag har dagar då jag känner att hela världen är vänd ifrån mig och olycka sitter och gnider sina händer skrattandes åt min misär. Men vad bottnar min tillfälliga misär i?
Är det att jag har en familj som inte bryr sig om att jag ens existerar? Nej det är det inte för jag har i alla högsta grad en familj som bryr sig och stöttar mig i allt.
Är det att jag måste förnedra mig själv för att få mat för dagen? Nej det är det inte, jag har kanske inte något riktigt 9-17 jobb just nu men jag klarar mig.
Är det att jag var dag måste leta efter en plats där jag kan vara varm och trygg? Nej det är det inte för jag har tak över huvudet, både här i Spanien och i Sverige om jag så skulle vilja. Vad är det då som jag har att klaga på? Visst jag klagar över min vikt, men egentligen är övervikt ett överklassproblem jag menar jag har ju råd att stoppa all skit i kroppen. Även om jag skulle må bättre av att inte göra det. Jag klagar över att jag inte kan resa som jag vill, jag kan inte köpa det jag vill men är det verkliga problem? Nej det är problem som konsumtionen skapat åt oss, vårat ha-begär vet inga gränser och har man inte ditten och datten då är man inget värd.
-
Se på människorna i Haiti just nu. I en by är var femte invånare död, var femte person i den byn dog av jordbävningen. De har knappt vatten och mat, deras hem är förstörda och medicinsk hjälp är på väg. Det är deras vardag just nu, de bokstavligen kämpar för överlevnad och vad gör en annan; sitter och grämer sig för att man inte fick en solsemester iår eller att man kanske inte har råd med det 34:de paret skinnskor i modell "Samma-som-alla-andra-skor-man-har"
-
Think about our children and our childrens children
Kommentarer
Trackback
